Byavandring  2009-09-12.

Riksdagsmannagården fick den heta efter att riksdagsmannen Jöns Persson, allmänt kallad "Bo-Jössen" vid mitten av 1800-talet ägde gården. Gården förvärvades efter att "Bo-Jössen" vid sin död gick i konkurs av Jon Håkansson, som sedermera överlät gården på Sven Jonsson. Hallaryds hembygdsförening som bildades 1952 övertog byggnaden formellt 1971 av Sydkraft.

Bo-Jössen grundade Svaneryds industrier med bl.a., färgeri, garveri, sliperi, väveri, spinneri, stamp, kvarn, mejeri, bryggeri, sågverk o handelsbod, som ägdes eller sköttes av olika personer. Industrierna blomstrade från mitten av 1800-talet tills det en majnatt 1909 brann ner. Ägdes då av Sven Johnsson.

Sven Johnsson lät bygga upp en damm med turbiner som levererade elström delvis till Hallaryd o Visseltofta församlingar. Kyrkan ägde halva vattenrätten och fick 7-8kwh i ersättning. Sydkraft köpte fallet med linjer men lade ner linjerna på 1960-talet och sprängde då dammen delvis . Idag finns endast betonggrunden kvar.

Vi riktade blickarna mot den fastighet som idag ägs av Betel . Här hade Martin Roslund sin smedja. Han var en mycket fin smed. Han tillverkade bl.a. beslag till hästselar . På andra sidan av huset hade hans son Filip Roslund en cykelverkstad med affär. Denna fastighet överläts 1949 till Ombuds-förbundet (numera Betel).

Då har vi kommit över bron och fram till Broslätt som varit ett gammalt handelsområde med både affär, slakteri, charkuteri och bibliotek. Dess första ägare var Nils Persson, därefter C O Wide, Ivar Sandin och slutligen Waldemar Svensson . Affärsrörelserna lades ner i slutet av 1980-talet. Här har även varit banklokal i en tillbyggnad av boningshuset fram till 30 juni 1992. Idag ägs fastigheterna av Carina o Jörgen Glantz som tagit upp verksamhet med bl.a. uthyrning m.m.

Innan denna tomt bebyggdes omtalas att där var mycket stenig slåtteräng och på grund av att liarnas egg förstördes vid slåtter, så kallades ängen DRÄNGAGRÅTEN.

Följande två fastigheter på Wides väg noterades att de var byggda båda av C O Wide.

Nästa förflyttning blev till det senaste posthuset i Hallaryd. Här har Karl Karlsson m hustru Svea bott med sina två flickor. Här hämtade man posten efter att den burits hit från Killeberg bl.a. av Alfred Rundqvist. Posten startade här 1933 men sköttes redan från 1928 av Karl och upphörde den 30/6 1966. Det fanns olika postutkörare och först var Karl Blad. Han färdades på en trampcykel mellan 1929-1946. Edvin Jönsson mellan 1946-1966 och han körde med en motorcykel och Josef Lindahl mellan 1948-1966 på moped. De körde var och en sin runda. För att hämta post gick man in i en veranda på husets västra sida, som idag är riven, och sedan delade Karl ut posten genom en lucka. Det fanns dessutom postfack som man kunde hyra.

Vi vände oss mot idrottsplatsen och talade om det hus som kantor Johan August Högestett en gång lät bygga. Högestett var mycket fotbollsintresserad och ville därför bygga just här. Han löste dock

alltid entrébiljett till matcherna men gick sedan hem och såg matchen från sin balkong. Huset köptes av Reinhold Svensson och hans hustru Edith. Reinhold var en välkänd byggmästare i Hallaryd. Vid Lillån framför huset fanns ett litet fyrkantigt hus som kallades för Prästens badhus. Detta är dock rivet.

Vi fortsatte mot sockenstugan som har tjänstgjort både som skolsal och kommunalsal på nedre våningen och bostadsfastighet för bl.a. barnmorskan Bengta Nilsson och lärarinnan Mathilda Vide på övre våningen. Den första sockenstugan revs 1913 och det byggdes upp en ny på samma plats. Inne i sockenstugan finns idag en fin tavla målad av David Ralsson som beskriver om livet i gången tid i Hallaryd socken. Se särskild punkt bygdens historia på hemsidan. Här startade även den första banken i början av 1900-talet. Det var 52 villiga personer som upplät pengar till grundfonden som skulle vara 6000:- och initiativtagare var bl.a. Sven Johnsson i Hallaryd o Alfred Johnsson i Starsholma. Denna bank flyttade som vi tidigare nämnt till Valdemar Svensson Broslätt. Sedermera har byggnaderna överlåtits till kyrkan som församlingshem utan någon ersättning, däremot skulle det finnas kvar bostad för lärarinnan samt lokal för bibliotek. Här har många både bra och mera tragiska beslut fattats. Det mest tragiska är väl ändå att man ända in på början av 1900-talet kunde bortackordera både barn och vuxna till ett inte alltid så behagligt och omhändertagande liv. Alla beslut som fattades och även kallelser skulle läsas upp två gånger i kyrkan.

Nu vänder vi oss mot norr och berättar om kyrkan som har en otroligt intressant historia och jag ska bara här kort beskriva just denna kyrkoplatsen. Här har först legat en kyrka som blev för trång och som troligen var byggd på 1570-talet. Den var byggd av starkt kärntimmer av ovanlig grovlek. På en stämma den 29 sept 1850 beslöt församlingen enhälligt på sockenstämman att det skulle byggas en ny kyrka och den skulle vara av sten. Nu började svårigheterna för att kunna bygga ny kyrka med bekymmer hur man skulle finansiera det. Då beslöt man att bilda en enskild kassa för detta. Skattepengar inbetalades men dessutom skulle varje arbetsför och alla hemmansägare skulle betala med eget arbete. Nu var det dessutom andra hinder som missväxt och översvämmningar mm som försenade arbetet som startade först 1862. Kyrkan invigdes först den 23/9 1866.

Timmer togs ut i Starsholma samt inköptes även från Klädekulla. Stenen till bygget bars fram av 8 man på en träbår, dessutom körde enkan Kerstin Jönsson kallad" Månsa-Kitta"(hade 6 barn) från Hallaryds Norregård med oxar med sten till tornet. Man hade byggt en brygga i spiral på vilken man kunde köra oxarna på.

Vi vandrade vidare upp på Häradsvägen och beskrev de torplägenheter som befunnit sig till höger om vägen omedelbart efter Lillån. Här byggde sedermera Valfrid Jonsson en bostad och affärsfastighet år 1921. Han gifte sig senare med Ingrid. Byggmästare var Ek från Göteryd byggde huset och som samtidigt byggde till Valfrid Jonssons tre systrar ett liknande hus (nästa fastighet).Valfrid bedrev speceri- manufaktur – och grossistverksamnhet. Efter Valfrid kom Handlare Palmkvist ,Rune Larsson, Birger Jonsson med hustru Dagny som omvandlade affären till snabbköp. Då Birger inte orkade mera övertog Leif Skarp från Agunnaryd rörelsen och drev med stor framgång tills Lena Gustavsson övertog den. Lena flyttade sedan affären till industriområde till en mera tillgänglig affärslokal.

Tvärs över Häradsvägen på den södra sidan låg förr en sk. syarelada "salpeterlada". Här ställdes hästarna in t.ex. under kyrkliga förrättningar. Från jorden som fanns i stallen utvanns det salpeter som kronan tog i beslag mot betalning för tillverkning av krut. Detta kokades fram varvid mycket bränne åtgick. År 1865 upphörde staten att inlösa salpeter. Känt är att Truls Andersson ,broder till histiografen Jonas Hallenberg, livnärde sig som salpetersjudare fram till 1771.

Strax därefter kommer vi till platsen för gamla folkskolan. Denna byggdes 1898 och revs redan 1958 och ersattes då med den byggnad som finns idag. Ingen skola bedrivs dock här längre.

Under tiden som de äldre klasserna hade undervisning i folkskolans hus, gick de två första klasserna i sockenstugan. Genom en donation från Jonas Hallenberg år 1827 på 1000 rd banco för användning till skola i Hallaryd kunde vi tidigt få undervisning här. Vid tiden 1840 startade då med en flyttande folkskola i socknen. Undervisningen bedrevs då på olika gårdar i byarna. Den förste folkskolläraren var Ander Nilsson som tjänstgjorde mellan 1830-1858. Som ambulerande folkskolläraren övertog Johannes Andersson tjänsten 1858-1872 och vid den fasta skolan i kyrkbyn 1872-93, då han gick i pension. Många samtal om andra lärare kom upp men det blir för omfattande att nämna allt nu här.

Folkskollärare Johannes Andersson och hustrun Kerstin hade sitt hem på höger sida om Häradsvägen. Denna fastighet köpte Johannes Andersson av Johannes Pettersson o Anna-Lena Persdotter från Hallaryds Norregård.

Johannes bostad fungerade som post mellan åren 1893-1905 men han blev redan 1873 antagen som poststationsföreståndare. Till höger i huset var posten och de hade bostad till vänster som bestod av ett rum och kök. Det fanns en hushållerska Hedda Svensson också i huset, som efter Johannes död bodde kvar i huset och då hyrde hon ut bostad åt soldaten Josef Lund. Hon hade en ko och en kviga. Hon idkade försäljning av lakritscigaretter och gräddkola till skolbarnen. Under åren 1912-1915 sålde Hedda sockerpiller för ett öre teskeden. Hon hade dessutom olovlig försäljning av öl och blev dömd för olaga rusdrycksförsäljning. Hon flyttade till Söraby 1919. Huset finns inte längre kvar.

Posten fortsatte sedan i en veranda i det hus som tillhörde syskonen till Valfrid Jonsson nämligen Ingrid, Vendela och Alma Jonsson. Detta var mellan åren 1920-1933. Ägare till detta hus har sedan varit Seija o Yngve Karlsson och såldes 2005 till Frida o Magnus Lönnberg.

Vi fortsätter upp en liten bit på Häradsvägen och kommer till Ivar Svenssons hus. Här har Tilda Nilsson "barnmorskans Tilda" haft servering av kaffe och läskedrycker in på 1930-talet.

På fastigheten har Sven Ander Persson med hustru Matilda också bott. Han tillverkade många tusen riskvastar som bl.a. levererades till Delary bruk.

Mitt i Häradsvägen har en fastighet legat som hette Fridhem. Där bodde Skomakare Jöns Karlsson med hustru Hilda och sonen Elmer. Elmer blev skräddare och bosatte sig i Osby när huset revs beroende på att vägen skulle rättas här på 1960-talet.

Ytterligare ett hus längre upp på höger sida fanns förr ett mejeri. Huset byggdes av Axel Nilsson

f 1872 m hustru Ingrid F 1886. Mejeriet startades 1929 och de tillverkade både smör och ost. Mjölken levererades byavis av bönderna till mejeriet med hästskjuts.

Här har också varit den första telefonstationen i Hallaryds by. De som först fick telefon var Valfrid Jonsson, prästgården, Jon Jönsson och barnmorskan. Nämnas kan att det kunde ta mellan 8-10 timmar om man behövde ringa till t.ex. Malmö. Denna telefonstation övertogs senare av Inga Bladh och flyttades då tvärs över gatan till Bladhs veranda.

Här har även varit damfrisering i huset och flertal olika hyresgäster. Huset brann ner men byggdes upp igen och idag ägs huset av Lena o Lars Persson

Tvärs över gatan finner vi ett hus som byggdes 1935 av byggmästare Svante Magnusson åt Karl o Hanna Bladh. De fick tolv barn och innan detta huset byggdes fanns ett litet hus mellan det nuvarande huset och ladugården, så det var mycket trångt mellan husen. Det gamla huset var inte stort endast en kammare och ett litet finrum. Kök och vardagsrum till 7 barn och föräldrarna samt en inneboende med ett barn. Detta var även ett knektatorp. Det var en liten gård. Karl Bladh var postkörare och kyrkväktare och i den tjänsten ingick bl.a. att ringa i klockan vilket även sonen Erik fått hjälpa till med redan som 7-åring. Idag ägs gården av Doris och Sven Bladh.

Så är vi framme vid den stationen på vandringen där kaffet ska serveras nämligen Hallarydsgården.

Huset har byggts av Anna-Lena Perdotter och Johannes Pettersson 1862 och marken har ingått i den stora fastighet som Hallaryd Norregård en gång var. Den andra sidan vägen fanns ett hus där Johannes redan 1848 bedrev diversehandel. Det är numera rivet. Gården köptes i början av 1900-talet av landstingsman Jon Jönsson f. 1860 och hans hustru Sigrid f Ljungdahl f.1869. De fick sju barn och Jon var behjälplig med varjehanda pappersarbete i byn. Många auktioner som var åtskilligt arbete med, skriva köpebrev, lagfartsärenden, bouppteckningar m.m. Jon förde mycket noggranna anteckningar och hans namnteckning på handlingar är fascinerande att se. Till gården hörde en fin ladugård, en såg och en kvarn som numera är rivna. Kvarlämningar från grunden syns dock. Efter Jons bortgång övertogs huset av Edvin, Karin och Judith Jönsson som drev det fram tills slutet av 1990-talet då kommunen inköpte hela gården som sedan delades på bostad och jordbruksmarken.